Vi var med i tidningen SCC-nytt (Smålands Country Tidning) i ett eget reportage och även i en sammanfattande text om countrysommaren. Här kan ni läsa båda delarna!

REPORTAGE:

Vi fick en pratstund med det för oss tidigare okända norrländska countrybandet HALM. Det var på High Chaparrals countryfestival som vi fick upp ögonen för denna talangfulla grupp tjejer.

Bandet kommer från ett par byar utanför Umeå. Vi tror att dessa 16-åringar har verkligen en ljus framtid framför sig.

HALM består av:
Maja Lundgren – bas (fr Sävar)
Linnéa Östman – gitarr (fr Gunnismark)
Johanna Sandgren – banjo (fr Bodbyn)
Lisa Johansson – piano (fr Botsmark)
(samtliga sjunger.)

Hur träffades ni?
Vi träffades när vi alla började högstadiet på Sävar skola.

Var det direkt en självklarhet att spela musik ihop?
I sjuan placerade våra musiklärare oss i ett övningsrum och ville att vi skulle spela på skolavslutningen. Det var så vi lärde känna varandra och sen dess har musik alltid varit en självklarhet då vi älskar att spela och skriva låtar tillsammans.

Har ni gått på musikskola eller hur har ni lärt er att spela?
Alla har lärt sig att spela sitt/sina instrument själva. Från början är det inte alltid lätt men det gäller att inte ge upp! Vi har alla alltid älskat musik och har spelat och sjungit så länge vi kan minnas, och sedan fastnar man ju för olika instrument.

Varifrån kommer namnet HALM?
Johanna och Linnéa åkte bil runt i Norrlandsskogarna och spånade på namn. De åkte förbi en åker där det fanns halmbalar, och tyckte att Halm passade in på oss countryspelade tjejer från landet!

Vad är det med just country/bluegrass som ni gillar?
Det vi gillar mest med den sortens musik, är att historierna som berättas ofta är vardagshistorier som de flesta kan relatera till. Det är inte bara ord utan det finns en mening bakom alla texter vilket gör det så äkta. Det är helt enkelt livets musik! Sen blir man väldigt glad av den också.

Hur är det att vara ute och turnera?
Det är förstås otroligt roligt. Speciellt att få träffa så många nya människor och se så många platser. Vi är tacksamma över allting som vi har fått uppleva tack vare musiken. Sen så är det väldigt mycket jobb och slit som ligger bakom och sällan syns, det är ett högt tempo men man vänjer sig helt enkelt. Ruset man fåt på scen väger tyngst, det gör allting värt det!

Vad är er stora dröm med HALM? (Alltså, vad skulle vara det absolut bästa som skulle kunna hända er?)
Den drömmen utspelar sig kanske inte helt oväntat i USA. Att få spela in skivor i Nashville och turnera runt i världen, det är nog det bästa som skulle kunna hända. Ambition och drömmar är viktigt, man ska sikta högt!

Vad händer under resten av 2013 för HALM? Kommer ni t.ex. ge ut någon skiva?
I höst är det skivinspelning på gång. Sedan kommer vi fortsätta att skriva nya låtar och åka runt och spela.

Vi tackar tjejerna och önskar dem lycka till med deras skivinspelning i höst, och glöm inte bort att ni kan besöka bandets hemsida på www.halmcountry.se
MARCUS THELL

TEXT:

Efter andra setet med Tumbleweed så var vi återigen vid First Saloon där vi skulle se en ny bekantskap i form av bandet HALM. HALM var en tjejkvartett från Umeå bestående av 4 17-åriga tjejer. Jag får erkänna att jag inte hade så jättehöga förväntningar för ja, man vet aldrig med ungdomsband. Var inte ens säkert att de kunde spela i samma tonart, men ack vad jag fick äta upp de tankarna. De visade upp riktigt bra stämmor, där alla fyra medlemmarna sjöng lead – ofta sjöng flera lead i samma sång. Dessutom spelade de mycket kompetent, och hade en lite udda sättning med keyboard, banjo, akustiskt gitarr och ståbas. Vi ska här tillägga att Johanna Sandgren spelade banjon på den gamla clawhammer-stilen! Det var överlag covers, men de hade lite låtar som de själva skrivit också. Covers som Dolly Partons ”Why’d You Come In Here Lookin’ Like That”, Alabamas ”I’m In A Hurry”, ”Suds In The Bucket” och ett par Creedencelåtar betades av i bra versioner. Frågan är ändå om inte deras egna “No Love For Money” var bäst av allihop. HALM var utan tvekan det stora utropstecknet på årets festival – wow, vilka tjejer alltså!