Livet! Jag har alltid varit en sjukt lycklig person, tänker alltid positivt och skippar den här svenne-deppen och att livet ska vara lagom bra. Dock så har man ju självklart dåliga perioder, dåliga dagar och tider då man inte mår bra av andra orsaker. Att vara lycklig är något man väljer, vet inte hur andra ser på det men jag har i alla fall gjort det. Klart att det finns mycket dåliga saker i min vardag som jag skulle kunna fokusera på istället, om jag skulle se livet från den vinkeln så är ju allt vara fruktansvärt hemskt. Jag uppskattar allt bra som händer, och händer det massa dåliga saker så får man bara tänka att det snart vänder. Och jag försöker alltid att visa uppskattning för alla runtomkring mig, eftersom jag själv tycker att det är jobbigt när man anstränger sig mycket men inte får någon respons. Man väljer ju själv vad man prioriterar i livet, vill man analysera varför det händer dåliga saker och sitta i ett hörn och gråta över det så kan man ju göra det om man vill, men det löser ju ingenting direkt. 

 

Alla söker efter välmående, eller i alla fall att ha det liiite bättre än hur det är nu. Om alla bara kunde acceptera, ta vara på och uppskatta allt bra som redan finns skulle ju allt bli så mycket lättare. Ibland stannar jag upp och tänker på hur bra jag faktiskt har det, hur fina vänner och familj jag har, hur mycket jag hela tiden får uppleva osv. Jag vet inte vad mer jag ska skriva, vad är lycka egentligen? Lycka är för mig, ja, helt enkelt livet. Det finner man när man lärt sig att uppskatta alla de små sakerna.