Det är så himla lätt att tappa bort sig själv här har jag märkt, bland betongväggar, falska människor och en stressig vardag. Ibland blir jag förvirrad över mig själv, jag blir arg över saker jag aldrig skulle ha blivit arg över förut. Det är som att det är en annan person som kontrollerar de där känslorna och det är skitläskigt. Som om jag inte är mig själv i vissa situationer och det inte går att göra något åt det, creepy. Jag vet inte vad det beror på, men kan nog skylla stora delar på allt som är på gång hela tiden. När jag väl får en dag ledig tänker jag att det ska bli så himla skönt, men sedan när jag sitter där och gör ingenting så blir jag rastlös och stressad över annat. Jag är så van vid detta tempo att jag blir stressad över att ta det lugnt? Haha jag tror jag har samma syndrom som pappa. Jag är uppväxt i en familj där den som skriker högst vid matbordet får ordet och den som inte har förhårdnader på händerna är en fjant. Jag har liksom inte tid att vara besviken, ledsen och skit. Jag är aldrig det. Jag är aldrig det. Nog har jag flugit av en häst tillräckligt många gånger för att förstå att även om de blåmärkena och stukningarna varar i många dagar, försvinner de inte fortare för att man spenderar alla vaknar timmar över att tänka på det. Ibland flyger man och landar med huvudet ner i sanden, i bland flyger man in i ett för högt hinder och ibland får man två hovar i magen och flyger som en vante in i en stolpe med ryggen. Hoppas ni förstår liknelsen. 

 

Ibland när jag sitter här och lyssnar på Kenny Chesney som alltid sjunger om verkligheten, blir det så uppenbart. Det är så himlahimla skönt att förstå det, varför man betett sig så konstigt. För ibland fattar jag det verkligen inte, jag känner inte ens igen mig själv. Man har ingen aning om hur stark man är förrän det verkligen behövs. Jag vet vad som skulle kunna bryta ner mig, och vad som har. Ibland får man bita ihop tänderna tills det fanimej knastrar. Get up, vad mer kan jag säga. Det finns inget "hitta sig själv", det handlar om att skapa sig själv. Var den bästa versionen av sig själv och vissa har nog lite fabriktionsfel, inte mer med det. Tack ni äkta människor som finns i mitt liv. Ni som gör mig sällskap och äter hamburgare i månskenet och hela köret hehe.