Jag gråter typ aldrig ... hehe. Gråter aldrig av smärta, ilska eller ledsamheter. Inte sorgsna filmer, rädsla eller något annat heller. Om jag är besviken blir jag bara fruktansvärt förbannad, likaså när det gäller smärta - jag blir arg på den, vissa har nog märkt det ;p

Däremot så kan jag gråta av lycka och glädje, återföreningar osv. Och jag är väldigt bra på att komma över saker, jag ältar det inte särskilt länge eftersom det inte är värt det i mina ögon. Jag kan vara nere i max några veckor och sedan bitchslapar jag mig själv och då är allt kung igen. Jag är verkligen ingen person som behöver prata om jobbiga saker heller, jag tar mig bara samman eftersom det finns betydligt viktigare saker i mitt liv och jag har inte tid till att vara typiskt tonåring-emo.