◊ Det värsta minnet med min häst ◊

---

Det var förra våren, och vi var nere på bygdegårns parkering och red. Den ligger ca. 200 meter från oss, och man måste rida efter 364:an (här är den jättetungt trafikerad, timmerbilar och sånt hela tiden) för att komma dit ner. Och vi måste ha ett av Västerbottens kändaste avkörningsställen, går knappt att räkna hur många lastbilar som har tippat över i kroken och HUR många bilar som helst kör av varje år här. Aja, vi var i alla fall där nere och red. Och eftersom det var vår blev det ganska grova märken, och jag hoppade av, tog krattan vid väggen och började kratta igen de värsta hålen - med Glader i andra handen. Plötsligt backade Glader, och på nåt sätt gick tränset av! Jag fick det plötsligt allting i handen, det enda som fanns kvar på Gladers huvud var nackstycket och pannbandet. Glader vart samtidigt rädd för någonting, och började trava ut på grusvägen bredvid. Sedan började han tokgaloppera ut på storvägen och galopperade mitt i vägen uppför backen mot oss! Jag vart helt skräckslagen, det enda jag tänkte på var att han skulle bli påkörd av en lastbil, jag har nog aldrig känt mig så hjälplös i hela mitt liv! Jag började gråta i panik och ringde hem och till mina föräldrar, fast ingen svarade. Jag kutade som en idiot hela backen upp och hem, och TACK OCH LOV stod Glader i porten och åt ut höet. Herregud alltså, han kunde ju ha fortsatt längs vägen och inte svängt in till oss, då skulle vi inte få fast honom på ett bra tag. Dessutom är jag otroligt tacksam över att han inte vek av tidigare över åkern utan bara galopperade på asfalten, för just där man kan svänga av på åkern fanns det just ett gammalt fårstängsel som låg ner och han skulle ha fastnat och brutit benen av sig .. Åh verkligen mitt absolut värsta minne med Glader, jag höll på att dö! Om något hade hänt honom där hade jag nog begravt mig levande med honom eller nåt ;//

Min finaste älskade pojke du betyder allt! ♥


Lägger upp bästa minne senare ikväll!