Idag så fick Emil (6år), våran granne, rida Glader. Emil är fullkomligt orädd och modig, och nästan det första han sa då jag lyfte upp honom var: "Visst ska vi galoppera?" Lilla tokunge. Och såhär lät det också:

Emil: Går det fort då man galopperar?
Jag: Det beror på, det kan gå jättefort och jättesakta!
Emil: Ja men kan det gå fort?
Jag: Ja, jättefort.
Emil: Isånna fall vill jag göra det!

Haha men jag lyckades övertyga honom med att vänta med det ;D Glader var jättesnäll som vanligt och Emil lärde sig att rida lätt på honom också. Efter ett tag blev Emil så kall att han ville gå in i stallet igen, så jag fick fortsätta rida - i tre varv snurrade stigbyglar på översta hålet! Som en jockey, det är himla kul. Förut galopptränade jag med Nasi (islänningen), bara på skoj såklart, och efter några gånger så fick man ju koll på hur man skulle belasta benen för att inte ramla av när det går i full galopp och med knäna under hakan i princip.
Jag tog det ändå lugnt, ett kort pass, så han får vila lite efter igår. Glader är alltid lika pigg och glad! (hans namn passar till 100%!)