Alltså nu då man är ute på långpromenader och man går i skogen, och alla skogsvägar börjar tina fram börjar man automatiskt tänka på hur härligt det hade varit att fara ut med Glader ... man hör ju nästan hovarna mot marken! Särskilt då vi gick på stigarna bakom travet för några dagar sedan, då fick jag typ någon hästsjuka haha. Jag trodde verkligen inte att jag skulle sakna att stå i stallgången i tusen år och försökta få bort all intorkad lera från Gladers päls men jag hade nog fel hehe.