Nu känner jag att jag måste skriva ett seriöst inlägg. Blir så fruktansvärt less.

 

Då jag äter dålig mat, så säger folk till mig att det inte är bra, jag borde inte, det hör inte ihop med träning osv. Nu för tiden då jag äter bra mat, säger folk t.ex. "men vafan du blir inte tjock av en bulle" Nej, förmodligen inte men det handlar om principen att man inte alltid kan tänka så. Väldigt många har sagt till mig den senaste tiden att jag äter alldeles för lite, att jag kommer gå in i väggen igen på grund av det. Grejen är den - jag har testat typ alla dieter. Allt från LCHF till att bara äta grönsaker och allt möjligt skit. Jag vet precis vad min kropp mår bra av, vad den inte mår bra av, hur mycket jag kan pressa mig själv fysiskt, hur långt jag kan gå innan jag bränner ut hjärnan, hur mycket stryk min kropp kan ta rent ut sagt. Och det är fruktansvärt jävligt mycket. Anledningen till att jag vet exakt allt i den vägen om mig själv även fast jag bara är en liten 16-åring är att jag gjort så otroligt många misstag då jag var yngre. Kört sönder min kropp totalt, varit mentalt borta i flera måndader. Just nu ligger jag på en halvdeff, ca. 400kcal i underskott per dag, sänker BF i en bra takt för mig. Jag har deffat många gånger förut, har legat på över -1500/dag i flera veckor och det mådde jag inte bra av, antagligen! 13åring, 170 cm lång och 50 kg, åh så stört. Tur att det är misstagen man lär sig av. Folk säger åt mig just nu att jag måste äta mer, men jag äter precis så mycket jag behöver. Min fysiska hälsa är på topp just nu, som i sin tur bidrar till ännu bättre psyke än vad jag redan har. Jag kan straffa mig själv, jag kan pressa mig sjukt hårt, ingen har egentligen något att säga till när det gäller den saken. Ju bättre jag mår ju bättre sorts energi jag får i mig desto mer träningslust får jag och tro mig, just nu har den aldrig varit större. 

 

Blir så irriterad på en sak också. Folk skriver t.ex. på facebook: "Ingen som vill följa med mig och gymma så blir väl en till tråkig kväll här hemma då". Jag menar, helt allvarligt, gymmet är ingen jävla social mötesplats! Om ni tror det kan ni lika gärna gå till vasaplan. Till gymmet går man för att svettas, pressa sig själv tills man inte längre orkar lyfta en muskel och känner blodsmak i munnen. Skärp er för fan människor. 

 

Jag kanske inte är speciellt vältränad ännu, men det spelar ingen roll, inte för någon av oss. Alla börjar vi någonstans och så länge man hittar motivationen och faktiskt inser att det har ingenting med ideal eller vad andra tycker att göra. Förut tränade jag för att bli accepterad av andra, nu tränar jag enbart för att bli accepterad av mig själv. Att aldrig vara nöjd är det som driver mig framåt. Men alla har vi olika psyken och tål olika mycket psykisk press från sig själv och andra. När jag skulle börja träna såg jag såklart andra som var sjukt vältränade, och sedan på mig själv. Det är det som är det svåra läget för alla. Just där finns det två ways to go, antingen se det som en motivation eller en anledning att sluta. Står man i det läget och tvekar, måste man först och främst jobba med sig själv och fråga sig själv varför man vill göra det här. Att göra det för sin egen skull och förstå att man gör sig själv en tjänst. 

 

Så det jag försöker säga är att det finns ingen anledning för någon att klaga på mina matvanor eller träningssätt. Jag vet exakt vad jag gör, även om allt kanske inte är så bra så vet jag ju fortfarande om det och vet att jag tål det. What doesn't kill you makes you stronger. Och ni som tror att facebookchatten och gymmet är samma sak kan tänka över det och komma tillbaka när ni förstår bättre. 

 

Alla har vi olika fysiska och psykiska förutsättningar, kom ihåg att allid utgå ifrån sig själv! Man kan inte utgå ifrån någon annan, helt omöjligt. Vissa behöver jobba med sig själv och sin mentala inställning först, som t.ex. jag gjorde. Har man inte rätt inställning från början är det ganska svårt för många att komma igång ordentligt utan att det blir halvdant. 

 

2 veckor mellan bilderna. På den vänstra bilden hade jag inte gymmat eller tränat på ett halvår, så stod på ruta 1.   Man ser ju tydligt en skillnad på den högra bilden, om man kollar på nedre delen av magen så ser man ju att bf;et har sjunkit t.ex. Om man lägger ihop endast tiden jag tränat mage så blir det på två veckor runt 6-7h skulle jag tro.

 THANK YOU FOR READING, FELLAS