Jag är jävligt stark som person. Eller nej, jag är fruktansvärt stark som person. Jag har aldrig varit beroende av andra runt omkring mig, inte brytt mig ett skit om vad andra tycker eller tänker om mig. Jag kan inte bli sårad av vad någon har sagt om mig, om det inte är någon som står mig nära. Jag har aldrig låtit någon påverka mina val och det kommer aldrig att hända heller. Jag tar för givet att jag kan lita på mina närmaste eftersom jag skulle ställa upp i alla lägen för dem, jag skulle kunna ge mitt liv för mina vänner. Eftersom dom betyder mer än (vissa delar av) min familj.

Om jag inte haft alla mina 1683638729 miljoner drömmar skulle jag inte vara något, jag har byggt mitt liv på mina drömmar och min tro på att jag kan förändra saker. Om jag inte kunde drömma skulle jag sitta här just nu, skriva om en till dag i skolan och samtidigt kolla ut genom fönstret. Det regnar förresten - det är najs.

Just nu är jag så jävla förbannad på att dom personer som egentligen har någon slags skyldighet att bry sig om mig inte gör det. Och samtidigt klagar dom på att jag är så likgiltig och respektlös, men jag behandlar alla personer precis som dom behandlar mig. Om ni tvunget ska bry er om något - bry er om det som faktiskt är viktigt för mig och försök inte få mig att bli någon jag inte är för det kommer inte att hända. Suckers.

Nu tror ni säkert att jag är en sån som går omkring och grubblar och är sur dagarna i ända, men släpp den tanken säger jag bara! Jag har enligt mig själv ingen anledning att bry mig om saker som inte är positiva, jag fokuserar endast på det som inspirerar mig. Jag är sjukt glad och framåt som person, jag vill alla väl och jag älskar livet. Jag älskar livet sjukt mycket och är tacksam för allting som det har gett mig.

Men just nu så är jag utbränd som fan, det börjar kännas att jag bara sover 4-5 timmar per natt, eftersom jag inte har tid att sova. Vissa tror t.ex. att jag ska ge 110 % i skolan men fuck you, jag presterar som jag vill och som jag orkar. Jag kan inte ge upp mitt liv för allt, jag är faktiskt också människa om vissa inte har märkt det, och det är få saker jag inte klarar av - t.ex. att den enda tiden som jag gör något för min egen skull på dygnet är då jag sover. Men det är ju knappt. Men jag klagar inte! Det är grejen - jag accepterar hur saker och ting är. Och en dag ska jag få de som gav upp hoppet om mig, att inse sitt misstag. :) ♥